Avenyn 1993

Det utbröt kravaller i Göteborgs centrum på kvällen, lördagen den 9 oktober. Eftersom jag var där ska jag försöka beskriva det verkliga händelseförloppet så att ni förstår att det som de vanliga tidningarna skrivit mest är fantasier och påhitt som inte baseras på verkligheten. Tidningarna har rätt så långt som att det verkligen utbröt kravaller men inte så mycket mer. Men låt mig börja från början och inte gå händelserna i förväg.

På fredagskvällen deltog jag i den stora demonstrationen mot rasismen. Där träffade jag många vänner som ville att jag också skulle delta i en motdemonstration som skulle äga rum på lördagen. Jag svarade att jag självklart skulle vara där, om inte annat så för att försöka se till att det hela inte urartade till slagsmål med polisen.

I god tid innan klockan 18.00 på dagen började jag förbereda mig för kvällen. Eftersom regnet öste ner som det bara kan göra i Göteborg så klädde jag mig i mitt utmärkta vita regnställ. Därefter begav jag mig till Gustaf Adolfs torg där demonstrationen skulle samlas för att sammanstråla med två kamrater, Mikael och Hama. På vägen ner passerade jag Götaplatsen där rasisterna senare på kvällen skulle ha sitt möte på vilket så många människor var förgrymmade. Götaplatsen var redan vi denna tid besatt av polisen i något som mest av allt liknade en militär operation. Jag kunde konstatera att det inte skulle finnas någon chans för motdemonstrationen att nå Götaplatsen, än mindre ockupera densamma. Det hade på olika vägar kommit till min kännedom att det var vad arrangörerna av motdemonstrationen hade funderat på.

Väl framme vid Gustaf Adolfs torg träffade jag mina kamrater och vi kunde tillsammans konstatera att det inte hade samlats speciellt mycket folk. Ungefär 50 personer fanns på plats. Av dessa hade ca 25 personer svarta luvor och en del av dessa bar också olika typer av påkar, lätt kamouflerade till banderollpinnar etc. Jag kontaktade därefter demonstrationsledningen och berättade vad jag sett vid Götaplatsen. Vi konstaterade att det skulle vara omöjligt att tåga upp till Götaplatsen. Jag vill understryka det faktum att vid Gustaf Adolfs torg fanns inga vagnar av någon typ, innehållande gatstenar, och ingen bar heller på några. Jag observerade också flera civilklädda poliser som cirkulerade bland demonstranterna.

Vid utsatt avgångstid hade ungefär 300 personer samlats och demonstrationen gav sig iväg mot Bältespännarparken. Majoriteten av deltagarna var svartklädda ungdomar, punkare och liknande. Vid parken stod ett stort uppbåd av poliser som hade inringat den på alla sidor utom en, den som vetter mot Trädgårdsföreningen. Av säkerhetsskäl valde jag att stanna utanför polisinringningen. Dessa poliser hade ingen kravallutrustning. Jag såg en bekant bland poliserna och gick fram för att prata med honom. När vi hälsat på varandra så såg vi att demonstrationen brutit sig ut upp mot Södra Vägen. Poliserna som omringat parken rörde inte en fena utan stod lugnt kvar. Jag lämnade min polisbekant och begav mig mot Södra Vägen. På väg dit mötte jag demonstrationen som var på väg mot Avenyn. Jag tog täten i demon och vi tågade upp mot Götaplatsen. Vid Storgatan hade polisen ställt upp sig. Flera bilar blockerade gatan liksom ett stort antal poliser med kravallutrustning. Demonstrationen tvärstannade vid åsynen av polisen. Allt var lugnt men en aning spänt.

Jag hade fattat posto mellan polisen och demonstrationen och fick snart sällskap med en latinamerikansk kamrat. Vi diskuterade möjligheten att bryta oss igenom poliskedjan, men konstaterade att med det blandade följet som demonstrationen utgjorde fanns inga möjligheter till det. Strax därefter och utan att någon kastat en enda sten eller flaska angrep polisen demonstrationen. Eftersom jag stod längst fram blev jag den som först träffades av den polisiära flodvågen. Genom att gripa tag i en sköld och med hjälp av den välta innehavaren lyckades jag få ett antal poliser att falla på båda sidor av mig och undvek som genom ett mirakel att träffas av ett enda batongslag. Flodvågen forsade förbi mig och man kan faktiskt säga att jag lyckats bryta igenom polisspärren. Jag var dock den ende demonstranten på den sidan av poliserna och beslöt mig för att ta mig tillbaks till demonstrationen. Följaktligen var jag tvungen att forcera polisens kedja från fel håll och ådrog mig därvidlag en del batongslag på armar och axlar utan några skador som följd.

Tillbaka bland demonstranterna försökte några stycken, däribland jag, att ordna upp bland de slagna och till stor del förskräckta ungdomarna. Det var vid polisens nästa attack som en grupp latinamerikanska ungdomar började försvara sig med stenar och flaskor. Stenarna bröt de upp från trottoaren. Situationen utvecklades nu snabbt till okontrollerbar. Demonstranterna tog sig över till Södra Vägen där nästa sammanstötning ägde rum. Efter detta retirerade demonstranterna mot Kungsportsbron och det är nu som kundvagnen dyker upp någonstans ifrån. Jag beslutar mig för att lämna platsen och ta mig till Götaplatsen. Utan att någon försöker hindra mig tar jag mig dit, förbi polisen vid Storgatan går jag helt lugnt utan att de på något sätt försöker stoppa mig. Vid Götaplatsen återfinner jag mina kamrater Mikael och Hama. Klockan är nu strax efter 20.00. Rasisterna ska ha sitt möte klockan 21.00. Platsen är avspärrad med dubbla kravallstaket och utanför har samlats ett femtiotal antirasister varav flera från demonstrationen. Allt eftersom kommer fler från motdemonstrationen upp till Götaplatsen, däribland flertalet av de latinamerikanska ungdomarna. Till slut är vi omkring 300 antirasister vid Götaplatsen.

När skinnhuvuden och andra rasister anländer får de löpa gatlopp mellan arga motdemonstranter. Flertalet rasister kommer med bussar från andra orter. Från Göteborg kommer ett femtiotal, huvudsakligen väldigt unga människor. Totalt samlar rasisterna ungefär 250 personer på sitt möte. Vid inpasseringen till sitt möte kroppsvisiteras rasisterna av polisen. Motdemonstranterna är mycket upprörda men avhåller sig från våldsaktioner. Enda incidenterna är när en ung jude ett antal gånger söker bråk med rasisterna. Vi lyckas dock avstyra det hela. Under tiden vid Götaplatsen förstår vi att det händer saker nere i centrala staden, då ett stort antal polisfordon och poliser i marschtropp beger sig däråt. Rapporter från sent anlända motdemonstranter berättar också att ungdomar gett sig på fönsterkrossning i centrala stan. Polisen vid Götaplatsen, i huvudsak Göteborgspoliser, uppträder mycket lugnt och ställer inte till några bekymmer såsom deras kollegor vid Storgatan gjorde.

Genom att lyssna på polisradion får jag reda på att ett antal personer gripits nere på stan, samt att det är ungefär 500 poliser utkommenderade för att skydda rasisternas möte. Vid Götaplatsen uttalar två poliser till mig att de personligen inte skulle vilja vakta rasisterna utan gärna hade sett att vi jagat bort dem från gatorna.

Ungefär kvart över tio på kvällen beslutar jag mig för att gå hem och lämnar Götaplatsen dyngvåt och i sällskap med en ledande anarkist som bor i närheten av mig.

Anders Svensson